Fungerande dimensionering?
Det finns idag många företag som beskriver en utmaning med att hitta arbetskraft. Samtidigt har vi utbildare som beskriver en utmaning med att få ut eleverna på APL? Då har vi något att arbeta med….
APL – Nyckeln till hållbar Kompetensförsörjning
I debatten om kompetensförsörjning lyfts ofta behovet av fler utbildningsplatser fram. Svenskt Näringsliv, Företagarna och Handelskammare pekar på vikten av att utbilda fler personer för att möta arbetsmarknadens behov.
Samtidigt ser vi en stor utmaning i att många utbildningsanordnare har svårt att få ut sina elever på kvalitativ och utvecklande APL (arbetsplatsförlagd lärande). Många skolor löser APL-frågan men är platserna kvalitativa, utvecklande och passar elevens individuella läroplan?
Frågan som måste ställas är, varför skriker företag efter arbetskraft samtidigt som elever upplever sig vara i vägen på sina praktikplatser?
Många företag säger sig vara villiga att ta emot elever på APL, men få har en tydlig plan för vad perioden ska leda till. Det saknas strategiskt tänk kring hur eleven ska tas emot, utvecklas och hur företaget kan vara en framtida arbetsplats. Resultatet blir ofta att eleven känner sig som en belastning snarare än en tillgång.
I värsta fall handlar det mer om ”ArbetsPlatsförlagd Förvaring” än ett faktisk lärande.
Varför utnyttjas inte APL bättre?
På gymnasiets yrkesprogram är minst 15 veckors APL ett krav. Det är en fantastisk möjlighet för företagen att matcha elever med sina framtida rekryteringsbehov. Trots detta tas inte chansen fullt ut. Istället upplever många elever att de inte får handledning, inspiration, ansvar eller tydliga arbetsuppgifter.
Det handlar om tre huvudsakliga faktorer:
Resurser – Företag ser APL som en belastning och kostnad snarare än en investering.
Ledaransvar – Saknas det engagemang från ledningen, blir praktiken en bisyssla istället för en naturlig del av verksamheten.
Inställning – Elever bör ses som framtida kollegor och inte som en tillfällig belastning.
APL som en lösning på kompetensbristen
Vi kan inte bara se på utbildningsplatser i sig som en lösning på arbetsmarknadens problem. Det måste finnas en tydlig koppling mellan utbildning och arbetsliv. Kommuner, regioner och företag måste ta ett större ansvar för att skapa strukturerade och lärande APL-platser. Samtidigt behöver utbildningsanordnare arbeta mer aktivt före, under och efter APL för att säkerställa kvaliteten.
Med höstens införande av dimensionering på gymnasieutbildningar blir denna fråga mer aktuell än någonsin. Om inte arbetsgivare och utbildningsanordnare samarbetar bättre riskerar vi att ha fler utbildningsplatser – men fortsatt få elever som får den rätta förberedelsen för arbetslivet.
Det är dags att vi går från att se APL som en belastning där vi förvarar elever på arbetsplatsen, till att se det som en investering i framtidens kompetensförsörjning.
Företag som lyckas med detta kommer att vara de som säkrar sin arbetskraft för framtiden.
Ja, det finns många företag som är duktiga på detta och fantastiska handledare men det behöver bli många fler.